Gick nyss in på facebook och såg att en kille vid namn Anders Hammas skapat en grupp som heter “Jag är rädd för tjejen i Apolivareklamen”.
Apoliva satsar på det som kännetecknar Sverige. Dåligt klimat och folkmusik.
Om inte det är ett tecken på en lyckad reklamfilm så vad är? 49,486 personer är för tillfället gruppmedlemmar och jag blir jävligt nyfiken på hur Apolivas försäljningssiffror påverkats av den här reklamen. Själv har jag solskydd och bomullsrondeller från Apoliva. Solskyddet är jag nöjd med men bomullsrondellerna slår inte riktigt Kicks/Åhléns egna bomullsrondeller.
Men åter till Adina Fohlin som är Apolivas mimande modell. Jag tycker att hon är vacker och jag känner mig inte det minsta rädd eller gråtfärdig när jag ser reklamen. Däremot så stör jag mig på mimandet. Så inåt helvete.
Men jag ger i alla fall tummen upp för alla reklamfilmer som inte använder sig av ondskefulla dockor. Dockor är läskiga, Enirotrollet är pervers ondska och Comhemdockorna får mig att vilja svälja huvud och byta kropp.
Men jag kan förstå denna bloggares mardrömmar om reklamen efter att ha sett vad han associerar den med.